Quantcast
Channel: En grodmammas vardag
Viewing all articles
Browse latest Browse all 226

Skidåkning och tankar...

$
0
0
Oj då, en hel vecka sedan sist! Den här veckan har jag faktiskt funderat på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Känner ingen inspiration i nuläget, men vill samtidigt ha bloggen som en dagbok över mitt liv. Lär nog bli inlägg även framöver, men sporadiskt som nu.

Jag var och åkte skidor även på söndagen och då provade jag på "milen". Spåren var så där då många åkt och slitit på dem. Vissa sträckor var kanon, medan andra var katastrof. Blev sugen på att åka till Billingen i Skövde och åka där istället. Hade hört från min äldste bror att spåren var rätt fina där. Han tränar inför Vasaloppet och har varit där rätt mycket den senaste tiden. De har flera olika spår med natursnö och även ett konstsnöspår på ca 4 km. Min mamma blev lite sugen på att följa med, så i torsdags sms:ade jag henne och frågade om hon ville följa med mig dit idag. Hon var sugen, men av olika anledningar hoppade hon av detta.

Sonen skulle åka iväg till Karlstad idag för att spela bandy, så jag gick upp med honom vid sju. Fixade mat till både dit- och hemfärd och satt med honom när han åt frukost. Jag gick sedan och la mig igen och ställde klockan på nio. Vid nio åt jag frukost och sedan packade jag in skidor m m i bilen och körde till Skövde. Fick en bra parkering och ställde mig sedan i kön för att betala spåravgiften. Lagom till att det var min tur, så tog kvittoremsan slut och då stängdes hela apparaten av. Som tur var hade jag med mig kontanter, så jag kunde betala i den andra automaten. De har kontrollanter emellanåt och jag hade inte lust att åka dit på att inte ha betalt 40 kr. Efter ett toabesök och igångsättning av en av mina Spotifylistor och Runkeeper så bar det iväg ut på milspåret. Lite trångt i början av sträckan, men efter någon km så var jag rätt ensam. Riktigt bra spår även om det var lite genomslag på vissa ställen. Planen var att se hur det kändes efter en mil och därefter bestämma om jag skulle ta ytterligare ett varv.
Kändes riktigt bra efter en mil, så jag stack ut på ett varv till. När jag hade kört ca 17 km, så hörde jag hur någon sa "hej!". Bredvid mig i spåret kom brorsan! Jag var ju lite stolt över att vara inne på mitt andra varv på milen, så jag frågade om det var hans första varv och får till svar "nej, mitt fjärde"!! Kändes sådär att bli omåkt i det läget!;) Han var dock snäll och väntade på mig vid skidstadion, så att vi kunde prata lite innan vi åkte hemåt. På lite drygt tre timmar hade han åkt 4 mil och gjort av med dryga 3 600 kalorier, helt sanslöst! Gäller att man äter ordentligt efter ett sådant pass. Jag var nöjd med mina två mil och kände att jag nog klarat ytterligare ett varv utan större problem. Får väl se vad kroppen säger imorgon...
Sonen kom hem från sin bandymatch som de vunnit med 7-3. Han är så himla självkritisk och är så rädd för att misslyckas, så då skiter han hellre i att försöka. Vi hade ett långt samtal om detta med självförtroende, att våga misslyckas och ändå prova igen. Alla har rätt att misslyckas och man misslyckas många gånger i livet. Grejen är ju att inte gräva ned sig när man gör det! Sluta älta och se framåt! Det som är gjort är gjort och det kan du inte ändra på, men du kan använda det som en erfarenhet för att kunna göra bättre och annorlunda nästa gång. Våga stå upp för sig själv och inte ta allt som sägs på planen så personligt. Inte lätt att hjälpa honom alla gånger, men idag tror jag ändå att vi nådde fram till honom. Han sökte själv upp "peppning" på nätet och visade även mig en del av dem. Han är duktig, det gäller bara att han tror det själv också!
 
Har i veckan funderat en del på detta med att vara rak och ärlig. Har en klasskamrat från högskolan som numera jobbar som coach bl a och hon skrev om detta med ärlighet på sin blogg i veckan. Jag vet att jag ibland väljer att inte säga vad jag tycker och tänker till vissa i min närhet för att jag inte vet hur det ska tas emot. Jag har aldrig sagt att jag är "en rak och ärlig person" och kräver heller inte det av alla runtomkring mig, men om någon säger så då räknar jag med att personen ifråga också klarar av att ta emot det som sägs ärligt till den. Och det är inte alltid lika lätt! Ingen människa är ofelbar och alla har vi våra fel och brister, men det är svårt med personer som bara ser felen och bristerna hos andra och inte hos sig själv. För mig är det viktigt att kunna skratta och ha kul på min arbetsplats och att få höra både när jag gör bra saker och när jag gör mindre bra saker. Hur ska jag annars kunna växa som människa och i min yrkesroll?!? Vi är ofta dåliga på att uppmärksamma positiva saker och det försöker jag tänka på numera. Man måste även kunna ta kritik utan att direkt gå i försvarsställning och gå till attack tillbaka. Inte alltid lätt, men jag tränar på att bli ännu bättre på det!:)

Viewing all articles
Browse latest Browse all 226