"Kortvasan"...

I torsdags åkte jag och K till Mora. Vi hade hyrt en lägenhet som visade sig vara rena lyxlägenheten mot den vi bodde i förra året. Så skönt att ha den helt för oss själva. Vi lämnade in våra skidor för vallning och gick sedan och hämtade våra nummerlappar och gick i mässtältet. Där fick vi höra att vi skulle få minusgrader under nästan hela loppet och snö, möjligtvis blötsnö i Mora. Ok, tänkte vi, då kanske vi kan få bra vallning i år i alla fall. Vad fel vi hade...

Vaknade till snöande och det hade kommit dryga decimetern under natten. När vi satt på bussen till starten strax innan Oxberg pendlade temperaturen mellan +1 och +2 grader. Jackorna vi hade på oss var dyngsura när vi la ner dem i plastsäcken man får till överdragskläderna och det gällde sedan att inte stå still för då hade man platåskidor. Jag startade kl 12:30 och i början går det mycket uppför. I varje liten backe vallade det på så att man snabbt hade 5 cm snö fastklibbat på skidorna. Höll på att bli knäckt redan där, men efter ytterligare några km lättade det under skidorna. Då hade jag dock inget fäste...

Förra året åkte jag på ca 3 tim 25 min och detta var målet även i år. Ett mål som jag snabbt fick lägga ner. Jag åkte där på mina bakhala skidor utan fäste och funderade på varför man överhuvudtaget utsätter sig för sådant här!! För att inte tala om alla idioter som frivilligt åker 9 mil!;) Det var bara att ta fram den där envisheten och kämpa på. Var enklast att köra skate i alla uppförsbackar och då insåg jag snart vilken nytta jag hade av all benträning jag gjort sedan i höstas. Önskade dock att jag tränat överkroppen mer så att jag hade orkat staka... Det var även obefintliga spår mesta dels och varje backe var sönderplogad och isig. Man blev riktigt trött efter ett tag och på en plan raksträcka stöp jag som en fura. Åh, vad skönt det var att ligga där och vila!;) En tjej stannade och frågade om jag behövde hjälp upp, "jag behövde det när jag ramlade tidigare!" Jag försökte dock ta mig upp själv och efter att ha vrickat till höger fot ordentligt var jag på banan igen.

Så härligt det var när man äntligen fick staka sig under den där skylten vid målgång i Mora och fy sjutton vad nöjd jag var för att jag inte gav upp. Dock var jag riktigt missnöjd med min tid och ångrade att jag inte tagit mig tid att stanna för att få skidorna omvallade, men men. Känslan var även att "det här gör jag aldrig om igen". Fick tiden 4 tim 19 min i mål.
Vid duscharna träffade vi på en äldre kvinna som åkte för sjuttonde gången och hon sa att detta hade varit den värsta gången hon varit med om. Då kändes det lite bättre faktiskt och jag kunde börja känna mig nöjd med min insats. Däremot började jag känna av min vrickade fot lite grann...

Vi åkte hemåt och redan när vi kom till bilen hade vi börjat planera för nästa års lopp! Tänk vad fort man glömmer!;) Då ska vi vara ute i god tid med anmälan så att vi får starta längre fram än i år. Vi stannade i Vansbro för att äta. Inte för att vi var hungriga, men för att vi insåg att vi var tvungna att få i oss något mer än bara den mackan vi ätit direkt efter duschen. K hade kört med Runkeeper och enligt den hade hon gjort av med drygt 2600 kalorier under loppet. Var ändå rätt gott med lite mat! Jag var hemma vid halv ett och det var då inte helt lätt att få av sig kängan från höger fot. Var så skönt att få krypa ner i sängen och det blev sovmorgon på lördagen.

Kroppen har känts förvånansvärt fräsch trots allt. Kändes igår kväll som att jag skulle ha en fruktansvärd träningsvärk idag, men det blev inte så farligt. Min högra fot har dock inte mått så bra, men det känns bättre idag än igår. I morse såg den ut så här:
Det gör inte ont, men den har varit rejält svullen och lite blå. Får väl se hur det känns efter en dag på jobbet imorgon... Och min planerade pw idag fick jag ställa in. Tur att man kunnat tillbringa dagen framför tv:n!:)